Jag tycker ju om att byta blogg då det sker förändringar i mitt liv. Ut med det gamla och in med det nya, ungefär. Det senaste året har varit väldigt tungt med distansförhållande, skola, sjukdomar och så vidare. Så nu vill jag blicka framåt och hoppas på en ljusare framtid, vilket det kommer att bli! Så därför lämnar vi nu denna blogg och påbörjar en ny historia på en annan. Följ gärna med!

 

 

 

 Mor med Wilma och Trissa

Var på konferens tisdag till onsdag nu i veckan. 30 olika länder var på plats för att diskutera 'human dimension of fish and wildlife', där definitionen av detta är ungefär: Ett utredande område som försöker beskriva, förutse, förstå och påverka människors tankar och handligar mot djur och natur. Tänk typ människa-varg konflikten här i Sverige, så är det hur konflikterna uppstår, männsikors attityder och vad som kan göras för att förebygga konflikter osv. Är ett relativt nytt ämne i Europa, men som Nord Amerika jobbat med ett tag och kommit längre i forskning och praktik, så det var forskare och chefer från deras motsvarighet till Naturvårdsverket därifrån som berättade hur de arbetar. Otroligt intressant och viktigt ämne som vi behöver bli bättre på här i Sverige för att kunna förebygga konflikter.

 

 

 

Jag är ju oftast den som gör saker i tid. Men ibland behöver man reflektera över saker och ting. Som år 2012.

Jag kan nog konstatera att 2012 var ett av de bästa åren i mitt liv. Året började med att jag var en otroligt harmonisk och lycklig tjej som bodde i min älskade lägenhet i Skara. Därefter träffade jag mannen i mitt liv. Tillbringade en månad i Kenya som var en helt otrolig resa. Hann med en resa till Kalmar och Öland. Flyttade ihop med Fredrik. Tog min kandidatexamen i Biologi. Hade en underbar sommar med bland annat en vecka på Gotland. Fjällvandrade i Jämtland med Emmy. Flyttade sen upp till Umeå för att lära mig ännu mer intressanta saker, och fick i och med flytten också förstå hur mycket man kan sakna och älska en människa. Ett helt fantastiskt år!

 

2013 började sissådär. Men jag tvekar inte en sekund på att det här året också ska bli ett av de bästa. Det blir helt enkelt vad man gör det till!

 

Jag gick till en läkare för några månader sen. Betalade 240 kr. Frågade om laktosintolerans. Han visste inte ens att mjölkprotein och laktos är två helt olika saker. Visade mina två födelsemärken som jag var lite orolig över. Han trodde dom såg okej ut. Visade mina vita prickar på benen. Han visste inte var det var, men föreslog att han skulle skriva ut ett recept mot svamp. Jag frågade om det är så lämpligt att behandla något som man kanske inte har. Nä det förstås, svarade han. Han skrev en remiss istället.

 

Sagt och gjort. Idag for jag till läkare nummer två, den här gången en hudläkare. Betalade 300 kr. Visade mina födelsemärken. Nej dom såg helt normala ut. Visade mina vita prickar. Hon sa att man kan inte få den där svampen som den andra läkaren föreslog på benen. Det du har är pigmentlösa fläckar, fortsatte hon, det går inte att ställa någon diagnos nu, men håll koll på dem så det inte utvecklas till Vitilgo eller Malignt melanom, hej då! Två minuter med en läkare, med rådet att jag ska hålla koll på mina prickar så jag inte blir pigmentlös över hela kroppen eller får hudcancer.

 

Tack!

Planen är att jag en gång i veckan ska ta mig ut på marshträning, dvs gå med kängor och ryggsäck (med successtivt mer vikt) i marschtempo (relativt fort alltså).

Igår "lurade" min klasskompis Mattias med mig ut "på en liten sväng" som han uttryckte det. Mörkt och alldeles disigt ute. Jag jätte trött och fortfarande med känningar av förkylningen, han i toppform och med 17 kg på ryggen. Hur som. Efter 1 mil var vi vid Bräntbergsbacken (skidbacken), "här ska vi gå upp" fick jag meddelat. Sagt och gjort, med pannlamporna på gick vi i rask takt rakt upp för backen. Jag trodde mina lungor skulle sprängas (har ju hostat upp dom de senaste veckorna), men jag klarade det. Totalt gick vi 1,5 mil på 2,5 h. Härligt! 

Hann med ett spinningpass, ett bodybalance pass, två dagar i lagårn och styrketräning på det. Sen blev jag dödsförkyld. Just typiskt. Nu har jag lite hosta kvar, lite rossel i halsen, men nu orkar jag faktiskt inte vila längre. Jag har inte tid. 11 veckor kvar. Mjukstartar med bodybalance ikväll, och kyl och frys är fulla av blåbär, apelsiner, honung, vitaminer, ingefära med mera. Nu får jag ta mig tusan inte bli sjuk igen. 

Måste vara i form om tre månader. Både kondition- och styrkemässigt. Det kan jag väl klara? Jodå! Heja heja!

 

Nej håll i hatten. Ingen unge så långt ögat kan nå. Men en svart liten skönhet i form av en jaktlabrador ska förhoppningsvis komma till vår lilla familj. Om allt går som planerat. Vilket vi hoppas. Parning planerad i januari/februari, därefter leveransklara valpar i juni. Så det är ju mycket som kan gå fel än så länge. Men ändå så längtar jag något så fruktansvärt så det är inte klokt. Håll hårt i tummarna hörreni.

 

 

Nätfiskade i Bjännsjön med klassen förra veckan. Otroligt trevligt. Det är dock synd att den roliga praktiska inventeringen följs av förskräckliga statistiska uträkningar.

 

 

 

 

Följde med en vän till stallet igår. Fick dofta lite, klappa lite och njuta lite. Men håller mig på behörigt avstånd, dom är lömska dom där stora fyrbenta. Men oj vilken energi jag fick av att vara där.

 

 

En sån här dag med inga föreläsningar, regn och rusk utanför fönstret, och en huvudvärk som irriterar så drömmer jag mig bort till sommaren. Då får jag äntligen flytta tillbaka till mitt hjärta. Så som det värker att vara hundra mil bort. Distansförhållande suger rent ut sagt.