Årskrönika 2012.
Jag är ju oftast den som gör saker i tid. Men ibland behöver man reflektera över saker och ting. Som år 2012.
Jag kan nog konstatera att 2012 var ett av de bästa åren i mitt liv. Året började med att jag var en otroligt harmonisk och lycklig tjej som bodde i min älskade lägenhet i Skara. Därefter träffade jag mannen i mitt liv. Tillbringade en månad i Kenya som var en helt otrolig resa. Hann med en resa till Kalmar och Öland. Flyttade ihop med Fredrik. Tog min kandidatexamen i Biologi. Hade en underbar sommar med bland annat en vecka på Gotland. Fjällvandrade i Jämtland med Emmy. Flyttade sen upp till Umeå för att lära mig ännu mer intressanta saker, och fick i och med flytten också förstå hur mycket man kan sakna och älska en människa. Ett helt fantastiskt år!
2013 började sissådär. Men jag tvekar inte en sekund på att det här året också ska bli ett av de bästa. Det blir helt enkelt vad man gör det till!
Många promenader hemma på byn.
Finaste vännerna på besök i Skara.
Kenya!
Underbara vår i Lidköping
Öland
Terängbilskörning med min vän Erik
Examen!
Häng uppe i norr med dop i dagarna två.
Gotland
Jämtlandstriangeln med Emmy
Fisketurer med klassen i Umeå
Vinter i Norrland
Jul
Nyår
Tack vården.
Jag gick till en läkare för några månader sen. Betalade 240 kr. Frågade om laktosintolerans. Han visste inte ens att mjölkprotein och laktos är två helt olika saker. Visade mina två födelsemärken som jag var lite orolig över. Han trodde dom såg okej ut. Visade mina vita prickar på benen. Han visste inte var det var, men föreslog att han skulle skriva ut ett recept mot svamp. Jag frågade om det är så lämpligt att behandla något som man kanske inte har. Nä det förstås, svarade han. Han skrev en remiss istället.
Sagt och gjort. Idag for jag till läkare nummer två, den här gången en hudläkare. Betalade 300 kr. Visade mina födelsemärken. Nej dom såg helt normala ut. Visade mina vita prickar. Hon sa att man kan inte få den där svampen som den andra läkaren föreslog på benen. Det du har är pigmentlösa fläckar, fortsatte hon, det går inte att ställa någon diagnos nu, men håll koll på dem så det inte utvecklas till Vitilgo eller Malignt melanom, hej då! Två minuter med en läkare, med rådet att jag ska hålla koll på mina prickar så jag inte blir pigmentlös över hela kroppen eller får hudcancer.
Tack!
Varför har man alltid en bra hårdag när man ska till frissan?
Här ser ni mina nya brillor också.
365 dagar sedan, nästan på klockslaget.
Det slog mig igårkväll. Fick en påminnelse under dagen. Många tankar. Funderingar. Tidsperspektiv. Känslor. Minnen. Jämförelser. Ja gud vet vad. Har iaf Malin här hos mig nu som då. Tänk, då kände vi knappt varandra men ändå ställde hon upp helhjärtat då jag behövde någon som mest. Riktig vänskap. Så mycket ont som har så mycket gott med sig. Ikväll ska vi baka bullar med mycket smör och titta på en film utan kärlek. Jag har det så otroligt bra.
När ska min kropp göra som jag vill.
Det börjar bli lite överdrivet nu. När ska detta ta slut. Alltid sjuk. Har haft ont i njurarna i några dagar nu. Urinsten, säger en kompis. Inte bara 60-åriga män som får det alltså. Suck. Googlar "förebygga urinsten". Får fram hur jag ska utfodra min katt eller marsvin. Perfekt.
2012.
Det nya året ska bli mitt år. Det är det här året jag ska göra en helt otrolig resa till Afrika. Jag kommer att bli klar med min kanditatexamen i Biologi och kan titulera mig Biolog/Etolog/Zoolog. Jag kommer att flytta. Jag kommer att träffa mängder av nya människor. Lämna nära vänner.
Under allt det här ska jag fokusera på mig själv. Jag ska göra allt jag vill. Våga. Ta hand om mig själv. Leva livet fullt ut. 2012 kommer att bli ett helt underbart år. Ett helt fantastiskt år. 2011 började på botten och avslutades på topp. Och på toppen ska jag stanna. Allt kan bara bli bättre.
Ett år senare.
För precis ett år sen låg jag på sjukhuset. Blindtarmen var väck, men det var även då jag förstod att något annat också var borta. Livet därefter var en pärs. Jag var ett vrak. Julen blev en av de jobbigaste tiderna i mitt liv. Och att det sedan blev värre ska vi inte ens prata om. Att man kan tycka så illa om sig själv är helt otroligt.
Men vet ni.
Under det här året har verkligen allt förändrats. Jag har varit så jäkla duktig. Jag har verkligen kämpat till 110 procent. Och nu står jag stadigt på mina egna två ben, precis som det ska vara. Och jag gillar den personen jag äntligen har hittat tillbaka till. Jag gillar mig själv, och det har verkligen varit kul att få upptäcka vem jag egentligen är. Visst, jag får fortfarande kämpa. Och jag är fortfarande rädd att falla tillbaka till gamla mönster. Men det kommer jag inte att göra. Jag fixar det.
Det finns en mening i allt, och än hur jobbigt det kan vara så kommer det alltid att komma något gott ur det hela än om man inte kan förstå det när man är mitt i det. Du hade rätt kära mor.
Nu är jag så peppad på livet och väntar med spänning på att få veta var jag kommer att vara om ytterligare ett år.
Jag och Wilmert nyår 2007.
Insikt.
Jag är verkligen inte gjord för att plugga. Det här med att aldrig vara riktigt ledig är inte min grej. Jag vill jobba 8 h per dag och sedan vara ledig resten av all annan tid. Punkt.
Har två tentor nästa vecka. Kan vara det som bidrar till den rastlösa känslan som infinner sig nu. Jag har inte tid att sitta och plugga dag och natt. Jag vill uppleva livet.
Just nu hade jag velat vara på något ställe liknande Abisko. Tänk att det är över ett år sen..
Jag vill ut på tur. Ut på äventyr.
Att må bra.
Nu när det varit upp och ned har jag verkligen uppskattat de saker som jag vet får mig att må bättre. De här säkra korten som alltid gör det enklare att andas. Det som ger energi.
Det är något som jag verkligen har tagit till mig av min kära kurator, att bara göra det som ger energi och bara umgås med de personer som ger energi. Det/de som tar energi ska man försöka undvika så gott det går. Det fungerar i alla fall för mig. Och jag förtjänar att må bra. Och vilken förändring jag har gjort med mig själv. Eller förändring, jag har helt enkelt börjat hitta tillbaka till mig själv. Och det, det ger hur mycket energi som helst!
Men det var de här säkra korten.
Det här är mina:
Fara ut i naturen -att bara få vandra i den otroliga fina naturen vi har här i Sverige är helt underbart. Bara att andas och njuta.
Plugga in favoritmusiken på hög volym i öronen och jogga eller ta en powerwalk. Underbart!
Fara till mina vänner Anna och Pär i Göteborg, de har verkligen ställt upp och där har jag hittat min fristad.
Rita -då kopplar jag bort alla tankar för en stund.
