Ett år senare.
För precis ett år sen låg jag på sjukhuset. Blindtarmen var väck, men det var även då jag förstod att något annat också var borta. Livet därefter var en pärs. Jag var ett vrak. Julen blev en av de jobbigaste tiderna i mitt liv. Och att det sedan blev värre ska vi inte ens prata om. Att man kan tycka så illa om sig själv är helt otroligt.
Men vet ni.
Under det här året har verkligen allt förändrats. Jag har varit så jäkla duktig. Jag har verkligen kämpat till 110 procent. Och nu står jag stadigt på mina egna två ben, precis som det ska vara. Och jag gillar den personen jag äntligen har hittat tillbaka till. Jag gillar mig själv, och det har verkligen varit kul att få upptäcka vem jag egentligen är. Visst, jag får fortfarande kämpa. Och jag är fortfarande rädd att falla tillbaka till gamla mönster. Men det kommer jag inte att göra. Jag fixar det.
Det finns en mening i allt, och än hur jobbigt det kan vara så kommer det alltid att komma något gott ur det hela än om man inte kan förstå det när man är mitt i det. Du hade rätt kära mor.
Nu är jag så peppad på livet och väntar med spänning på att få veta var jag kommer att vara om ytterligare ett år.
Jag och Wilmert nyår 2007.
Kommentarer
Trackback
